16

Det liksom pirrade till sådär i magen när jag fick ställa mig på tå, lägga armarna om hans hals och se honom i ögonen. Han hade bruna ögon och väldigt mjuka läppar. Att jag nästan fick kramp av att stå på tå för han var så lång gjorde faktiskt ingenting.

15

Jag vill hata honom men det går inte.

14

klockan var 07.03 för att vara exakt. Vi satt på en brygga, höll handen, skratttade, pussades och pratade om livet. Jag levde för stunden och låtsades inte veta om att jag jobbade kl 08.00.

13

Varför faller jag alltid för fel sorts killar? De flesta har varit för mesiga, men nu är han aningen för mycket badboy. Hur ska det gå?

12

Jag känner ett stort lyckorus i hela kroppen. Precis sådär som man känner när man precis pussat pojken med stort P första gången. Sen att så inte är fallet just nu struntar jag i, jag kan alltid låtsas. För jag vet att jag snart kommer träffa mannen i mitt liv. Han kommer vara bäst.

11

Jag trodde aldrig någonsin jag skulle behöva växa upp i ett trasigt hem. Det behöver jag nu. Det är sönderslitet. Och det gör ont. Jävligt ont.

10

Och återigen fanns han i mitt liv. Jag som trodde jag gjort klart för mig själv att jag inte ville ha något med honom att göra. Hur bestämd jag än tycktes vara så tilltalade dom där bruna lockarna i hans hår mig. Jag föll för ett brunt lockigt hår. Det lockiga håret satt på jordens finaste pojke.