söndag 21 mars 2010

11

Jag trodde aldrig någonsin jag skulle behöva växa upp i ett trasigt hem. Det behöver jag nu. Det är sönderslitet. Och det gör ont. Jävligt ont.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)