måndag 8 februari 2010

5

Killen med de mörka ögonen och gyllenbruna lockarna fick mig att le så där som ingen annan har lyckats med. Han fanns i ur och skur i mina tankar och jag undrar varför jag inte tänkte på viktigare saker. Om sanningen ska fram så var pojken med ögon att drunka i och de finaste lockarna det viktigaste för mig just då. Politik och världskriser fanns inte i min värld. Pojken var allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar